Vilket äventyr

Ni ser nog direkt på bilderna vad jag har gjort idag, men jag berättar ändååå!
Fick rida en sväng på Billy ute på åkrarna. Jag är alltid nervös när jag rider på en ny häst, jag vill som lära känna hästen först och så. Men det hann jag inte idag utan det var bara att sadla och slänga upp mig och sen for mamman i huset iväg och kvar är jag och hästen, den väldigt höga hästen, är ju van med lite mindre otränade hästar som hasar sig fram men så var icket fallet med denna. Jaja tänkte jag, det här kan ju inte vara så farligt. Så vi börjar röra på oss ut mot åkrarna, vi rider ganska länge i en väldigt lugn takt och efter ett tag så tänkte jag - Ändå om man skulle ha provat på att trava lite.
Jag hade faktistk en liten inre röst som sa, nej Johanna, nej nej och åter nej. Varför lyssnade jag inte på den är ju frågan??
Billy börjar trava jättefint med sina extremt långa ben sen hipsvips så sprättar han till och börjar tok galloppera. 
Ja det här går ju lite väl fort tänkte jag och paniken börjar stiga med stormsteg. Så jag börja dra i tyglarna och göra alla sorters ljud för att få honom att sakta ner, men han given' gaas över åkern. Och jag drar i tyglarna med alla krafter jag hittar, jag drar så mycket så att mina fötter nästan tar i billys huvud. Men han gasar på lika mycket ändå. Då tänkte jag verkligen: Jag kommer aldrig få stopp på honom, han kommer fortsätta springa som en tok tills vi hamnar på ett tåg till hawaii. (på tal om de, hur gick de för dig cammeplutten?;) )

Efter halva åkern tvärsvänger han i en vinkels som kändes vara 90 grader så att jag nästan flyger av. Sadeln flyttades av den kraftiga svängen och är mer på sidan av magen än mitt på ryggen. Och på ungefär samma ställe hänger jag och försöker hålla fast mig som en blodigel. Då hade jag inte panik längre faktiskt utan då var jag arg, jag tänkte -Helvette heller att du slänger av mig mitt på åkern och springer iväg så att jag aldrig hittar dig igen. Just där hittade jag ett ord som fick honom att lugna ner sig och till slut saktar han ner. Jag tar min fot och min ena hand som var de enda jag höll fast mig med egentligen och drar mig upp på Hästen igen.

Sen efter det vart det inge mer trav utan vi gick hem och jag la mig i sängen med kramp i mitt ben och läste en bok, inge mer action denna dag tack och lov!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0